Arnold Glännbro

Jag fick förfrågan om att träna Spark, och det var ett enkelt val att tacka ja till denna underbara förening. Det härliga med föreningen under min tid var alla dessa kanongubbar som spelade då och inte minst en styrelse som var suverän.

Bland det första utöver träning som jag blev involverad i var att bygga om våran härliga klubblokal på hemvägen. Under arbetsledare Tomas Svenssons ledning drog vi igång renoveringen och det var inget dåligt jobb vi hade framför oss.

Vi byggde nytt från golv till tak och grädden på moset var att bygga en rund bar med tegel från gamla bryggeriet som dom rev i denna veva. Vi fick lov att ta så mycket tegel vi ville ha, så vi anlitade min kamrat Börje Fransson att hjälpa oss med hur mycket material vi behövde. Han satte oss i arbete med att rengöra allt tegel vi behövde för baren, vi var ett helt gäng som stod och knackade loss det gamla bruket, när detta var gjort transporterade vi stenen till lokalen.

Väl där började han mura upp denna fantastiska baren och efter några dagar stod den där i sin fulla prakt, ett stort tack till Börje.

Alla gubbar låg på gräset och gapflabbade över denna något konstiga övning.

Vi hann också med några fantastiska träningsläger i Oslo och Lökken i Danmark.

Jag måste bara berätta om några underbara minnen från Lökken som man aldrig kommer glömma. 

Jag hade förmånen att kampera ihop med våran underbare materialförvaltare Finn Sandgren och lagledare Stisse Larsson, vi hade också med oss två kanongubbar nämligen Pelle Björkman och Mannen Svantesson i ledarstaben.

Vi körde två härliga pass på fredagen och sedan var det dags för lite mys på kvällen.

När vi sitter och äter frukost på lördagsmorgonen säger Pelle och Finn att kan vi inte göra en rolig övning så vi får igång skallarna på gubbarna efter fredagsmyset. Den övningen innebar att hålla ordning på vissa rörelser som jag gjorde, exempelvis en arm upp så skulle dom ligga på mage, arm ner ligga på rygg och ytterligare några exempel vad dom skulle göra. Men det var inte det enklaste att komma ihåg alla dessa moment, så det slutade med att man stod där som ett fån och visste varken ut eller in och alla gubbar låg på gräset och gapflabbade över denna något konstiga övning.

Avslutningsvis vill jag tacka Spark för att få varit en del av denna fina förening och önskar dom lycka och framgång i framtiden.